| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
DIFFUSIBEL dif1ɯsi4bel l. -u-, adj. -bla; -blare.
fys. o. kem.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] om gas l. vätska: som har den egenskapen att den intränger o. utbreder sig i annan gas l. vätska. Två ömsesidigt diffusibla vätskor. Thorell Zool. 1: 27 (1860). Kväfvet hämtas (af bakterierna) förnämligast ur ägghvita. Ej diffusibel ägghvita antages förut klyfvas till diffusibel form. Sundberg Mikroorg. 61 (1895).
2) (mindre br.) om porös skiljevägg l. membran: som genomsläpper diffusibla (se 1) gaser l. vätskor o. sålunda tillåter dem att blanda sig med hvarandra. Alkoholjäsningen .. kan (i vissa fall icke) genomtränga diffusibla membraner. Tekn. tidskr. 1875, s. 235.
Spalt D 1263 band 6, 1912