Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIGITALIN dig1itali4n l. di1-, stundom dij1i- l. di1ji- (dijitali´n Dalin), r. l. n.; best. -en l. -et.
Etymologi
[jfr t. o. eng. digitalin, af fr. digitaline, bildadt till lat. digitalis l. fr. digitale (se DIGITALIS) förmedelst den i kem. ämnesnamn vanl. ändelsen -in(e) (-in) af schweizaren A. Le Royer (se Bibl. universelle 26: 102 ff. (1824))]
kem. o. farm. benämning på åtskilliga ämnen o. preparat som framställas (l. framställts) ur digitalisdrogen o. utgöra dennas medicinskt verksamma beståndsdel; särsk. om en viss i växtens frö befintlig glykosid. Berzelius Årsber. t. VetA 1825, s. 248. Experiment anställda för att konstatera närvaron af digitalin vid förgiftningsfall. Förh. v. sv. läk.-sällsk. sammank. 1863 —64, s. 289. ”Lösligt digitalin” .. ”tyskt digitalin” .. ”franskt digitalin” .. (o.) Nativelles s. k. ”kristalliserande digitalin”. O. Sandahl i Hygiea 1874, s. 618. 2 NF (1906).
Ssg: DIGITALIN-GIFT1003~2. C. G. Santesson i Med. månadsrevy 1898, s. 231.

 

Spalt D 1286 band 6, 1912

Webbansvarig