Publicerad 1914   Lämna synpunkter
DILATERA dil1ate4ra l. di1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DILATATION -atʃω4n l. -aʃ-, l. 01— (– – -tschón Dalin).
Etymologi
[jfr holl. dilateeren, t. dilatieren, äfvensom eng. dilate, efter fr. dilater, af lat. dilatare, af di-, dis-, itu, isär (se DI-), o. latus, bred (jfr LATITUD)]
(bl. i vetenskapligt l. tekniskt spr.) utvidga; i pass. o. ss. vbalsbst. ofta med intr. bet.: utvidga sig.
a) fys. o. tekn. om en kropps utvidgning; i sht om utvidgning på grund af stegrad temperatur. Då kolet vid sin förbränning i syrgas icke condenserar syrgasen, utan i stället deraf dilateras. Berzelius Kemi 2: 548 (1812). Bomolja, hvars dilatationer från 0° till + 200° genom försök bestämdes och beräknades. Dens. Årsber. t. VetA 1828, s. 42. En dilatation eller förtunning inom den bakom varande luften. Fock 1 Fys. 239 (1853, 1859). Ångans dilatering är en naturlig följd af öfverhettningen. Tekn. tidskr. 1875, s. 272. Gasers dilatation och tension. Fin. biogr. handb. 2120 (1903).
b) med. särsk. kir. trans. Då .. (frätmedlet) skall appliceras dilateras såret förut. Veckoskr. f. läk. 5: 15 (1784). Den successiva dilatationen (af förträngningar i urinröret) med bougier. C. H. Bergstrand i Frey 1843, s. 502. Med bisturi gjordes .. en ringa dilatation af såret bakåt. Hygiea 1866, s. 109. Dilaterande sonder. Krogius Urinv. kir. sjukd. 64 (1898). jfr: (Belladonnas) förmåga att dilatera pupilln. C. Trafvenfelt Årsber. om sv. läk.-sällsk. 1813, s. 18.
c) med. i pass. o. ss. vbalsbst. med intr. bet.; om abnorm l. sjuklig utvidgning af ngt organ l. ngn del af ett organ; särsk. i p. pf. med adjektivisk bet.: abnormt l. sjukligt utvidgad. Vet.-handl. f. läk. I. 2: 47 (1793). Vanligast äger sammandragningen rum i groftarmen, då deremot den öfre delen (af tarmkanalen) är sätet för dilatationen. Hwasser Sm. skr. 2: 179 (1839, 1842; i fråga om en viss tarmsjukdom). Hjärtat (på patienten) var .. tydligen dilateradt både åt höger och vänster. Henschen Om akut hjärtdil. 9 (1898). — jfr HJÄRT-, MAG-DILATATION m. fl.
d) [efter nylat. dilatatus; jfr fr. dilaté] (föga br.) naturv. i p. pf. ss. adj.: successivt tilltagande i bredd. (Antenn-)skaftet (hos en viss grupp skalbaggar är) kort, oftast dilateradt. Thomson Insect. 39 (1862).
Ssgr: (a) DILATATIONS-BLECK1003~2 l. 01—. järnv. bleckskifva (tjockare l. tunnare, allt efter rälernas längd o. den vid tillfället rådande temperaturen) hvilken vid rälsläggningen af en järnväg nedstickes mellan ändarna af två räler för att bereda vederbörligt spelrum för rälernas utvidgning på grund af temperaturförhöjning; expansionsbleck, temperaturbleck. Dilatationsbleck af fyra olika tjocklekar (hafva) varit begagnade (vid rälsspikningen). Tekn.-ekon. beskr. ö. stat. jernvägsb. 186 (1872). —
(a) -KOEFFICIENT~00102. fys. utvidgningskoefficient. Berzelius Årsber. t. VetA 1842, s. 20. Moll Fys. 2: 81 (1898).

 

Spalt D 1372 band 6, 1914

Webbansvarig