Publicerad 1914 | Lämna synpunkter |
DILL dil4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar l. -er ((Hennerberg o.) Norlind Orgeln 2: 125 (1912)).
mus. på orgel: benämning på den inrättning hvari en tungpipas ’hufvud’, dvs. nedersta del, är inpassad; fot, stöfvel. Drake Töpfer 78 (1850). Höijer Musiklex. 367 (1864). Dillen .., som är gjord av trä eller metall — i förra fallet är den fyrkantig, i senare fallet rund —, bildar ett slags kanal, vilken undertill är formad i likhet med en labialpipas fot och inpassad i ett piphål å pipstocken. Hennerberg (o. Norlind) Orgeln 1: 101 (1912).
Spalt D 1383 band 6, 1914