Publicerad 1914   Lämna synpunkter
DIMANDERIAD diman1deria4d, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(dimm-)
Etymologi
[afl. af namnet Dimander; jfr med afs. på bildningen BELLMANIAD, JEREMIAD, MÜNCHHAUSIAD o. d. Ordet har för sin tillkomst att tacka J. O. Wallins svärmoder, den med tobaksfabrikören i Stockholm P. Dimander Frisson (jfr anm. nedan) gifta fru M. Dimander († 1822), som ännu vid 1800-talets midt var ökänd i hufvudstaden på grund af sina komiska felsägningar o. ordförvrängningar (jfr: De än i dag i folkhumorn lustigt framhoppande ”Dimanderska” språk-grodorna. Warburg Rydberg 2: 174 (1900)), hvilka t. o. m. förknippat hennes namn med ett ordstäf: ”Det mulnar i krumelunten (horisonten)” — sa’ fru Dimander. Holmström Sa’ han 13 (1880)]
(tillf.?) oafsiktlig ordförvridning l. meningslöshet (som undslipper ngn vid sträfvan att uttrycka sig mera ’bildadt’ l. ’fint’ än förmåga o. kunskaper medgifva). Hätska afundsmän bruka till bevis .. (på att redaktören ej är litterat) citera några af hans missägningar och dimmanderiader. G. Renholm i SDS 1889, nr 68, s. 1.
Anm. Bland de dimanderska tobakstillverkningarna var särskildt en snussort mycket bekant o. omtyckt. Den synes i dagligt tal hafva gått under den elliptiska beteckningen Dimanders. Hon .. / .. tog Dimanders ur sin strut. Bellman 5: 36 (1787). Med .. / .. näsan täpt utaf Dimanders. A. M. Lenngren i SP 1796, nr 10, s. 1. Jfr: Köp ett skålpund snus åt mig af Dimanders bästa, hälften karott uti, förstår ni? C. F. Dahlgren 2: 289 (1821).

 

Spalt D 1388 band 6, 1914

Webbansvarig