| Publicerad 1914 | Lämna synpunkter |
DIMINUTIVISK dim1inɯti4visk, äfv. di1mi-, äfv. -u-, äfv. 300~20, stundom 400~10, stundom DEMINUTIVISK de1mi- l. dem1i- osv., adj.
(mindre br.) språkv. diminutiv (se d. o. I 1). De talrika fall, som från det nordiska språkområdet föreligga af l-suffixets användning .. i rent diminutivisk funktion. E. Hellquist i Arkiv f. nord. filol. 7: 147 (1891). Dens. i Nord. tidsskr. f. filol. 3 R. 12: 63 (1903—04).
Spalt D 1397 band 6, 1914