| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
DIPLOMATIKER dip1loma4tiker l. di1-, l. -å- l. -ω-, äfv. 10302 (diplåmàtickr Dalin), m.||ig.; best. -n; pl. = l. (med lat. böjningsändelse) diplomatici –a4tisi, äfv. —302; i bet. 2 ngn gg skämtsamt nedsättande DIPLOMATIKUS –a4tikus, äfv. —302, m.||ig.; best. (hvard.) -en—4010, resp. —3020.
1) i sht hist. person som ägnar sig åt studiet af urkunder; jfr DIPLOMATARIE, DIPLOMATIST 1 samt anm. efter DIPLOMAT 2. Dalin (1850). jfr: Ursprungligen betydde .. ordet diplomatiker eller diplomatarie den som sysselsatte sig med studiet af urkunder. C. Bildt i Ord o. bild 1896, s. 417.
2) (föga br.) = DIPLOMAT 1. Bonapartes första förklaring i Monitören emot Kongressens deklaration .. gör stort uppseende bland några Diplomatici i Wien. Allm. journ. 1815, nr 114, s. 3. Några (ambassadörer) gåfvo den Engelska diplomatikern (lord Whitworth) sin förvåning tillkänna öfver denna rapport (att Napoleon utfarit i vredesmod mot honom). Las Cases Dagb. 4: 154 (1823).
Spalt D 1469 band 6, 1915