Publicerad 1915   Lämna synpunkter
DIPLOPI dip1lopi4 l. di1-, l. -å- l. -ω-, r. (l. f.); best. -en, äfv. -n.
Ordformer
(diplopia Sönnerberg Loder 391 (1799; trol. att fatta ss. lat.), Duodec. sanal. (1885))
Etymologi
[jfr t. diplopie, eng. diplopy o. diplopia, fr. diplopie, nylat. diplopia, af gr. διπλόος, διπλοῦς, διπλός, dubbel (jfr DIPLOKOCK), o. –ωπια, bildadt till ὦψ, öga (jfr DIOPTER, OPTIK, OPTISK). jfr EMMETROPI, MYOPI]
oftalm. sjukligt tillstånd hos ögat l. ögonen som yttrar sig däri att föremålen synas dubbla; dubbelseende. Fock 2 Fys. 2: 119 (1858, 1873). NF (1880). Vertikal diplopi (då de båda synbilderna sitta öfver hvarandra). A. Gullstrand i Nord. med. arkiv 1891, nr 9, s. 16.

 

Spalt D 1474 band 6, 1915

Webbansvarig