| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
DIREKTHET diräk4t~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara direkt; rättframhet, omedelbarhet. Biberg 1: 175 (c. 1820). Atterbom Poes. hist. 1: 142 (1848). Och suckar jag än här (i Amerika) under ett och annat tal, så är jag dock intresserad af många för deras direkthets skull. Bremer N. verld. 2: 68 (1853). Den Frödingska diktens .. förtrollning ligger i denna direkthet och omedelbarhet. Böök Stridsmän 289 (1910).
Spalt D 1487 band 6, 1915