Publicerad 1915   Lämna synpunkter
DIREKTORIAL dir1äktω1ria4l l. di1-, äfv. -ek-, adj.
Etymologi
[jfr t. o. eng. directorial, af fr. directorial, afl. af det mot directoire (se DIREKTOAR) svarande mlat. directorium (se DIREKTORIUM)]
(mindre br. utom i ssgr) adj. till DIREKTORIUM 3 slutet. Den ofta våldförda och till intet nyttiga direktoriala konstitutionen. Adlerbeth Ant. 2: 218 (c. 1815). Meurman (1846). Ekbohrn Främ. ord (1904).
Ssgr (fullt br., ersättande ssgr med DIREKTORIUM; jfr ssgrna under DIREKTOAR): DIREKTORIAL-FÖRFATTNING(EN)10103~020. benämning på den franska statsförfattningen under direktoriets tid. Held o. Corvin Verldsh. IV. 1: 257 (1852). NF (1880). Ekbohrn Främ. ord (1904). —
-KOSTYM~02. Sällskapslif i direktorialkostym. K. Warburg i GHT 1897, nr 38, s. 2. —
-MAKT(EN)~2. Conv.-lex. 1: 99 (1821). —
-REGERING(EN)~020. Becker Verldsh. 13: 191 (1835). Af den sicilianska direktorialregeringen (1860) utnämndes han till brigadgeneral. NF 2: 597 (1877). —
-STIL~2. direktoarstil. Höstdräkt i direktorialstil. Allers mönstertidn. 1908, s. 149. —
-STYRELSE~200. T. Säve i Ped. tidskr. 1890, s. 356.

 

Spalt D 1495 band 6, 1915

Webbansvarig