| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
1) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (mindre br.) olikhet, brist på öfverensstämmelse, afvikelse; jfr DISKREPANT 1. Collationerades rästen af regeringsformen, som hon nu af Cantzleren ähr öfversedd, med then som först hijt sändes, och blef theres discrepance noteradh. RP 4: 133 (1634). The discrepantzier, som i testamentet wore och funnes lagh och laghe statuter motsträfwighe. RARP 7: 56 (1660). G. Dalin (1871). Ohjälplig inkongruens, eller hvad jag kallar Diskrepans, är för handen (i versrytmen), så fort minst tre stafvelser intill hvarandra äro inkongruenta. Wulff Rytm 167 (1893). Diskrepanser .. mellan jordebokens namn ock de i allmänt bruk gängse namnen. H. Geijer (1912) i Landsm. Bih. 7: 100.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (numera knappast br.) meningsskiljaktighet; oenighet, misshällighet, stridighet; jfr DISKREPANT 2. RARP 7: 4 (1660). Hafwandes wi ock fördenskull utan den ringaste discrepantz och aldeles welat osz conformera, med de öfriga Herrar af Rådet. Loenbom Hist. märkv. 4: 196 (i handl. fr. 1680). Swedberg Schibb. 265 (1716). Det är Pechlins rätta afsigt, at ständigt hålla partierne i oreda emot hvarannan, samt altid bibehålla discrepansen emellan Konung och Råd. D. Tilas (1769) i HSH 16: 277. G. Dalin (1871).
Spalt D 1572 band 6, 1916