Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
DISSISS dis3~is2 l. 4~1, n.; best. -et; pl. =.
mus. tonen diss höjd ett halft tonsteg, i notskrift betecknad med dubbelkors (# # l. oftare ×) framför d, dubbeldiss; jfr DISS-DISS. Bauck Mus. reallex. 38 (1871). Bergenson Musikl. 16 (1903).
Spalt D 1647 band 6, 1916