| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DIVINATORISK di1vinatω4risk l. div1-, l. 01—, adj.; adv. -T.
adj. till DIVINATION o. DIVINERA: som beror på l. vittnar om l. röjer divination, divinations-, siar-, profet-, spådoms-, profetisk.
1) kulturh. motsv. DIVINATION 1. G. Dalin (1871). Octavianus Augustus .. lät uppbränna mer än två tusen volymer af divinatoriskt innehåll. Rydberg Kulturh. förel. 3: 231 (1886).
2) motsv. DIVINATION 2: som anar l. gissar, intuitiv; som instinktlikt l. i kraft af djup inblick i o. förtrogenhet med saken träffar det riktiga. I filosofisk kalkyl finnes ej .. något adeqvat uttryck (för ”den obekante”). Men approximativa, divinatoriska methoder finnas. Geijer I. 8: 85 (1835). (Linnés) ofta rent divinatoriska uppenbarelser af .. vextlifvets djupaste hemligheter. P. G. Ahnfelt i Biogr. lex. 10: 352 (1844). (Runeberg har icke Goethes) divinatoriska fantasi och hans allt omspännande skaparkraft. Söderhjelm Runeberg 2: 518 (1906). S:s beslutsamma försök att genom divinatoriska analogislut rekonstruera den äldsta svenska diktningen. Böök Essayer 1: 115 (1913).
Spalt D 1716 band 7, 1918