Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DJÄKELSKAP jä3kel~ska2p, äfv. jæ3– l. (mera eufemistiskt) jäk3– (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), r. l. m. l. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. ss. r. l. m. -er, ss. n. = l. -er.
(starkt hvard.) eufemistiskt i st. f. DJÄFVULSKAP. Han hade äfventyr och djäkelskap i blodet. Grebst Det äfventyrl. året 124 (1913); jfr DJÄFVULSKAP 4 a.
Spalt D 1824 band 7, 1918