| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DJÄKLIG jä3klig2, äfv. jæ3– l. jäk3– (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), adj. -are; adv. -T.
1) motsv. DJÄFLIG 2 a. Pappa .. (ger mig) bara tre öre till frukostpengar i stället för fem. .. (Svar:) Det var jekligt! Jolin Ber. 5: 227 (1881). Är man själf djäklig, så kan man nog .. plocka fram ett par skillingar ur eländet. Lundh Ljungh. 15 (1905).
2) motsv. DJÄFLIG 2 b. Jag spotta’n (dvs. spottar honom) i syna, så djäkli’n han se ut. Nordström Borgare 249 (1909; lagdt i munnen på en kvastgumma från Ångerm.). Känns det inte djäkligt, att nån ska dö? Hemma hos en själf! Dens. Tomas Lack 119 (1912; lagdt i munnen på en gatpojke).
3) motsv. DJÄFLIG 2 c. Djäkligt själfständig. Agrell I Sthm 218 (1892). Vi har smällkork därinne, .. djäkligt godt. Cavallin Stevenson o. Osbourne Resan utför 148 (1898). Människor med .. jäkligt fina hattar med örnfjädrar, röda böcker .. och sofvagnsbiljett till Narvik. Engström En bok 125 (1905).
Spalt D 1824 band 7, 1918