Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DODEKAEDER dω1dekae4der (femstafvigt) l. då- l. dod1-, r. l. m.; best. -dern, sällan -dren; pl. -edrar -e4drar, stundom —32, sällan -edrer (FKM 2: 188 (1807)) -e4drer. Anm. Med lat. böjning förekommer hos Rålamb 1: 83 (1690) formen dodecaëdrum o. hos Mört Weidler 135, 137 (1727) formen dodecaëdron.
Ordformer
(dodecaheder Strömer Euclides 2: 259 (1748))
Etymologi
[jfr t. dodekaeder, eng. dodecahedron, fr. dodécaèdre, ä. fr. dodecahedre, nylat. dodecaëdrum; af gr. δωδεκάεδρον, af δώδεκα, tolf (jfr TVÅ, TIO), o. –εδρον, neutr. af –εδρος, adj. (bl. förekommande ss. senare led af ssgr) till ἕδρα, säte, bas, af roten sĕd (se SITTA). Jfr DEKAEDER, IKOSAEDER, KATEDER m. fl., äfvensom SCHÄS]
kropp med tolf plana ytor. Rinman 1: 421 (1788). jfr PENTAGON-, ROMB-DODEKAEDER m. fl. — särsk.
a) geom. om reguljär dodekaeder: solid figur som begränsas af tolf liksidiga o. lika stora femhörningar. Strömer Euclides 2: 259 (1748). Bergroth Geom. 217 (1876).
b) miner. om tolfplanig kristall. Rhombiska dodekaedern .. inneslutes af tolf st. rhombiska prismaytor. A. Sjögren Min. 17 (1865).
Afl.: DODEKAEDRISK, adj.; adv. -T. H. Sjögren Min. 19 (1880).

 

Spalt D 1855 band 7, 1920

Webbansvarig