Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOKTORAT dok1tora4t l. -tå-, äfv. -tω-, n. ((†) m. Bureus); best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. doktorat, eng. doctorate, fr. doctorat, af mlat. doctoratus (Diefenbach Gloss. lat.-germ. (1867)), af lat. doctor (se DOKTOR)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. mlat.] doktorsgrad; doktorsvärdighet; jfr DOKTORSKAP 1. Serenius (1734; under doctor, v.). Theologiæ Doctoratet. Boström 3: 384 (1845). Ett specimen för det filosofiska doktoratet. Hildebrand Sv. folket VIII (1872). Edgren Kovalevsky 30 (1892). — (†) Disputerede M. Daniel Sidenius til sin Doctorat Juris. J. T. Bureus (1629) i 2 Saml. 4: 120.
2) (†) doktorsutnämning, doktorspromotion. Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 288 (1661). Följande dagen skedde ”doctoratet”. Afzelius Sagoh. X. 2: 212 (cit. fr. 1693).
Ssg (till 1, †): DOKTORATS-BREF. doktorsbref. Må och ingen Doctor Medicus .. häreffter practicera .., för än han först sigh och sitt Doctorats breff hoos åfvanbem. Collegium præsenterar. Hjelt Medicinalv. 1: 11 (i handl. fr. 1663).

 

Spalt D 1890 band 7, 1920

Webbansvarig