| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOKTRINÄR dok1trinä4r l. -æ4r, adj.; adv. -T; l. sbst., m.||ig.; best. -en; äfv. -n; pl. -er.
I. adj.
1) [jfr motsv. anv. i t.] (†) facklärd, sakkunnig. Doctrinaire, lärd. Pfeiffer (1837). Hitintills gick det bra (vid förhöret) och syntes taga skruf; men nu skulle jag, som doktrinär, lägga några kraftuttryck till på köpet. Wingård Minnen 3: 112 (1846; måhända att fatta ss. sbst.).
2) [liksom motsv. anv. i d., holl., t. o. eng. af fr. doctrinaire. I fr. möter ordet i denna bet. första gången 1816 i den af franska flyktingar i Bryssel utgifna tidskriften Le Nain jaune refugié, där det användes ss. öknamn på politikern Royer-Collard (vid sidan af det längre: le père Royer-Collard de la doctrine chrétienne) med hånfull hänsyftning på den franska religiösa orden ”Les doctrinaires” (äfv. kallade ”Pères de la doctrine chrétienne”), hvars medlemmar hade katekesundervisning till sin uppgift] i sht hist. som tillhör l. har afseende på doktrinärerna l. dessas politiska system; jfr II 1. De så kallade doktrinära .. utgöra väl minoriteten (i Frankrike). Geijer I. 4: 186 (1822). Dalin (1850).
3) [utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] som grundar sig på l. ansluter sig till en (ensidig) doktrin l. teori; som slafviskt följer l. låter sitt handlande (l. sin tankegång) bestämmas af en (ensidig) doktrin l. teori utan hänsyn till föreliggande faktiska omständigheter; i sht i fråga om politiska förh.; ensidig, dogmatisk, schablonmässig, stelnad. Geijer I. 5: 402 (1847). Det är Geijers egendomliga storhet, att hans väldiga ande aldrig lät sig fjettras af något system, och att han med allt sitt philosophiska tankedjup och sin kolossala lärdom aldrig blef doktrinär. C. F. Bergstedt i Frey 1850, s. 223. Att .. (under skiftande förhållanden tala och handla på alldeles lika sätt) kännetecknar .. den doktrinäre teoretikern. Billing i 3 SAH 15: 42 (1900). De gamla, hvad man kan kalla historiska författningarne i motsats till de nyare mer och mindre doktrinära. P. Fahlbeck i Statsvet. tidskr. 1901, s. 221. Faunen (af Sergel) är allt annat än ett doktrinärt antikiserande arbete. Det spritter af lif. G. Göthe hos Romdahl o. Roosval Sv. konsth. 432 (1913).
II. sbst.
1) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr. Namnet åsyftade att känneteckna gruppens anhängare ss. ledda uteslutande af teoretiska doktriner utan att taga hänsyn till faktiska förh.] motsv. I 2; (veder)namn på medlem af en i Frankrike efter 1815 uppkommen politisk grupp som (med sina förebilder i engelska konstitutionella förh.) sökte intaga en mellanställning mellan absolutisterna o. de liberala. A. P. Cronholm i SKN 1843, s. 241. (Guizot) framstod såsom en bland de ledande männen bland doktrinärernas skola. (Bergman o.) Svensén Världsh. VI. 2: 15 (1907).
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] motsv. I 3; nedsättande benämning på person som blindt ansluter sig till l. hyllar en viss (ensidig) doktrin l. teori (l. vissa doktriner) utan hänsyn till verkligheten; i sht i fråga om politiska förh. C. F. Bergstedt i Frey 1850, s. 183. Förslaget (om allmänningarnas utdelande åt enskilda) försvarades af .. alla Riksdagens doctrinärer. Agardh (o. Ljungberg) Stat. I. 2: 203 (1853). Det förakt för det historiskt gifna och den böjelse för att på fri hand konstruera, .. som är gemensam för radikaler och doktrinärer. A. Drake i Verdandi 1884, s. 135.
Spalt D 1893 band 7, 1920