Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOLA 3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[af nt. l. t. dole, liten fördjupning l. håla (i berg); jfr mnt. dole, graf, fris. dol(l)e, fördjupning, fht. dola, mht. tole, afloppsgraf; ordet utgår från samma rot som föreligger i DAL (jfr DOLIN)]
bergv. benämning på borrhål, då sprängskottet misslyckats af olika anledning (dåligt l. vått l. för litet tilltaget sprängämne), så att berget icke alls l. till en obetydlig del utsprängts o. hela l. en del af borrhålet står kvar. Skjuta dola, skjuta ett så beskaffadt bomskott. Mot centralantändningen (af ett visst slags patroner vid bergsprängning) anföres att dervid ofta erhållits dolor som mestadels orsakats deraf, att antändningskrutet blifvit vått. Jernk. annal. 1880, s. 395.

 

Spalt D 1898 band 7, 1920

Webbansvarig