Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOMHERRE, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af DOM, sbst.1; jfr fsv. domshærra, ä. d. domsherre]
(†) domare. (De aflidna) skola wisserligen komma för then stora Domherren, och hwar och en bekomma löhn för sina gärningar. Petreius Beskr. 6: 18 (1615). Domherrar, som icke villia tilgifva en Menniskia ett enda galenskaps fel. Lundberg Paulson Erasmus Dårsk. Föret. 7 a (1728). Schultze Ordb. 1690 (c. 1755).

 

Spalt D 1937 band 7, 1920

Webbansvarig