Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOMINIKAN dωm1inika4n l. dom1-, äfv. dω1-, m.; best. -en; pl. -er; l. DOMINIKANER -ka4ner, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. dominikaner, eng. dominican, fr. dominicain; af nylat. dominicanus, bildadt till Dominicus, lat. personnamn (se nedan), eg. adj. (med bet. ’Herren tillhörig’) till dominus, herre (se DOMINO)]
medlem af den af spanjoren Dominicus (de Guzman?) stiftade, 1216 af påfven stadfästa munkorden som (gm predikan o. själavård) särsk. skulle verka för kättares omvändelse; predikarebroder, svartbroder. Dominikanernas dräkt bestod af hvit underklädnad samt svart mantel med kapuschong. Schroderus Osiander 2: 715 (1635). (Magnus Ladulås) halp Dominicanerne i Sigtuna, at låta pryda S. Mariækyrka med koppartak. Dalin Hist. 2: 310 (1750). De medeltida universitetens lärostolar voro till en god del besatta med dominikaner. 2 NF 6: 666 (1906).
Ssgr: DOMINIKAN- l. (vanl.) DOMINIKANER-BRODER. Lagerbring 1 Hist. 3: 855 (1776). —
-FINK. [efter t. dominikanerfink] zool. den sydamerikanska sångfågeln Loxia dominicana Lin. Dominikanerfinken .. är på nacken, ryggen, vingarne och stjerten mörkt skiffergrå, på undersidan af kroppen hvit. 1 Brehm 2: 27 (1875). —
-KLOSTER. Kiöping Resa 61 (1667). —
-KONVENT. samfund af dominikanermunkar, dominikanerkloster. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 502 (1850). —
-KYRKA. —
-MUNK. Schroderus Osiander III. 1: 10 (1635). —
-MÅS. zool. den i Sydamerika o. Södra ishafvet lefvande, svartbruna o. hvita måsen Larus dominicanus Lichtenst. O. Nordenskjöld i Antarctic 1: 363 (1904). —
-NUNNA. Möller (1745; under dominicain). —
-ORDEN. Botin Utk. 306 (1761). —
-PRIOR. abbot i ett dominikanerkloster. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 1: 206 (1843). —
-PROVINSIAL. ledare af verksamheten inom ngn af dominikanerordens olika provinser. R. Lagerborg i Förh. o. upps. 20: 91 (1907). —
-ÄNKA. [efter t. dominikanerwitwe] zool. den afrikanska, svarta o. hvita sångfågeln Vidua serena Lin. 1 Brehm 2: 44 (1875).

 

Spalt D 1942 band 7, 1920

Webbansvarig