Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRAMB, n.
Etymologi
[fsv. dramb, motsv. nor. dial. o. isl. dramb; jfr äfv. mnt. dram, pomp o. ståt; till ett v. som föreligger i isl. dramba, pråla, braska, uppträda ”pösigt” o. öfvermodigt, till isl. drambr, klump, knuta, ngt som tjockt o. svällande reser sig i höjden; i nysv. väl snarast lån från isl.]
(†) prål, braskande, öfvermod. Dramb och skryyt. Hiärne Orth. 133 (1717).

 

Spalt D 2078 band 7, 1922

Webbansvarig