drifsam | SAOB

Publicerad 1922

DRIFSAM, adj. -samme.

Etymologi

[till DRIFVA, v.2 25; jfr t. betriebsam]

(†) drifvande, driftig. (Horn) är drifvsam, när han griper sigh an. Carl XII Bref 127 (1714). Den kraftfulle och drifsamme Carl IX. R. M. Bowallius i Frey 1846, s. 301.

Afledn.: DRIFSAMHET, r. l. f. (†) drift, driftighet. Loenbom M. Stenbock 2: 245 (efter handl. fr. 1711).

Spalt D 2111 band 7, 1922

Webbansvarig