Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DROG, sbst.1, m. (n. EvdLinde (1632) i OxBr. 11: 471).
Ordformer
(droch Fosz 491, 496 (1621; rimmande med och))
Etymologi
[af mnt. droch, holl. drog, till roten i BEDRAGA, v.2; jfr d. drog, n.]
(†) bedragare, skälm, skurk. (Reinke) är .. en falsker droch. Fosz 491 (1621). EvdLinde (1630) i OxBr. 11: 467. Dhe ährerörlige ordh han .. fält om Jakob Wolle, kallande honom ”drogh Woolle”. BtÅboH I: 9: 111 (1637).

 

Spalt D 2183 band 7, 1922

Webbansvarig