Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DROTT drot4, l. (numera knappast br.) DROTTE drot3e2, m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Rudbeck Atl. 1: 569 (1679), Tegnér (WB) 5: 136 (1822; i rim; jfr förf:s uttalande om formen 3: 477), Kullberg Ariosto 1: 63 (1865)); l. (bl. ngn gg i språkriktighetssyfte) DROTTEN drot4en, m.; best. -ttnen; pl. -ttnar.
Ordformer
(drott Dalin Hist. 1: 322 (1747) osv. drotte VarR 12 (1538), Bureus Suml. 78 (c. 1600; med ack. sg. drotta), Lind (1749; jämte drott), Hildebrand i 3SAH 23: 389 (1908). drotten Rudbeck Atl. 1: 570 (1679: drotnar, pl.), Säve Yngl. 10 (1854), Bååth Dikt. 157 (1879), Heidenstam Svensk. 1: 165 (1908); jfr ”Guds drotten” (dvs. Herren Gud). Peringskiöld Wilk. 93 (1715))
Etymologi
[fsv. drotin; jfr d. drot(ten), isl. dróttinn, fsax. drohtin, feng. dryhten, fht. o. mht. truhtin; afl. af germ. druhti-, som föreligger i isl. drótt, en höfdings följe, hird, feng. dryht, följe, (folk)mängd, här, fht. truht, mht. truht, druht, skara, (krigar)trupp, till got. driugan, göra krigstjänst, feng. dréogan, utföra, isl. drýgia, utföra (jfr DRYG), o. besläktadt med fslav. drugŭ, kamrat m. fl. Formerna drotte o. drott bero på att -n resp. -en oriktigt uppfattats ss. best. art.]
1) (numera bl. i poesi o. högre stil) konung, höfding, härskare; förr äfv. allmännare: storman, herreman. Rex konning, drotte. VarR 12 (1538). Anno 1417 gaff her Christer Nilsson drotte i Swerige een gårdh benempd Eedh .. till Wadstene clöster vdj testamente. HH XIII. 1: 30 (1562; kanske snarast: drots). Drotte drotta drifver: af många hænder tung börda lætt blifver. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Stiernhielm Herc. 258 (1658, 1668). Drygt som Drotten biuder .. (dvs.) Herrebodh skiämptar intet. Grubb 159 (1665). Vår Kung den prislige, prydlige Drotten. Dalin Arg. 1: 54 (1733, 1754). De myndige Drottar, som ingalunda til Rikets välfärd infördt Konung Albrect. Lagerbring 1Hist. 3: 537 (1776). Tegnér (WB) 5: 30 (1825). Dygve var den förste af sin ätt, som kallades konung; dessförinnan kallades de drottnar. Hildebrand Sturl. 1: 24 (1869). EHWTegnér i 3SAH 5: 14 (1890). — jfr JORD-, ÖFVER-DROTT. — särsk.
a) [anv. synes grunda sig på framställningen hos Snorre i Ynglingasagans andra kap.] (†) om rådsherre l. jarl l. öfverhufvud innehafvare af hög värdighet (närmast) under den kungliga. Oelreich 597 (1755). Räds ej, store Drott! att se en gratulant. Bergklint Vitt. 100 (1773; till riksrådet A. J. v. Höpken). GFGyllenborg Vitt. 3: 136 (1783, 1797; till Sune Jarl). En romersk Drott, — Legat ur fiendernas läger. Leopold 1: 4 (1790, 1814); jfr Därs. 128 (1802, 1814).
b) benämning på medlem af femte graden i den forna Valhallaorden samt på medlemmarna af en öfvergrad i Sveaorden. JAJägerhorn (1784) i FoU 20: 368. 2NF 27: 889 (1918).
2) i öfverförd o. bildl. anv. Monn Menskian icke är Naturens Drott och Kong? Düben Boileau Sat. 38 (1722). Ärans drott. Bellman SkrNS 1: 208 (1758; om Kristus). Skogens stolte Drott. GFGyllenborg Vitt. 2: 72 (1777, 1795; om eken). Dagens Drott. Kellgren 2: 41 (1789; om solen). Björnen, skogarnes ludna drott. ATBöök hos Wilskman IdrFinl. 2: 6 (1905).
Ssgr: A: DROTT-KVAD. (†) drottkväde. Spegel 358 (1712). —
-KVÄDE. [jfr d. drotkvæde; bildadt efter isl. dróttkvæðr háttr, dróttkvætt, ss. namn på nedannämnda versslag, af drótt, följe, hird (se under DROTT), o. kvæða (se KVÄDA), men helt visst från början anslutet till DROTT] fornnordiskt versslag, i sin normala form bestående af åttaradiga strofer med sex stafvelser (tre betonade o. tre obetonade) i versraden, allitteration mellan två ljud i hvarje udda o. första ljudet i följande jämna versrad samt halfassonans i de udda, helassonans i de jämna versraderna; dikt på dylikt versslag (särsk. till en konungs l. furstes ära); äfv. i utvidgad anv.: hyllnings- l. äredikt (i allm.) till (minnet af) konung l. furste, en andens storman o. d. Spegel GV 1 (1685). Sahlstedt (1773). Drottqvädet Gylfe (af Ling). SvLitTidn. 1820, sp. 166. Drottqvädet .. var hof-skaldernes — åtminstone de senares — berömdaste och (så till sägandes) förnämaste versform. Atterbom VittH 204 (1845). Böttiger 6: 375 (1847; om Tegnérs sång på Sv. Akad:s femtioårsdag). Arnold Torvaldson .. författade ett numera .. förloradt drottkväde öfver konungen. Schück (o. Warburg) LittH 1: 23 (1895). —
(1) -SVEK. [isl. dróttinssvik] Inga laster .. afskyddes (så högt) af .. (de gamla svearna o. göterna), som Drottsvek, brutna eder och löften. Afzelius Sag. 1: 26 (1839). Strindberg Folkung. 162 (1899). —
(1) -SVIKARE. (drottens- Cederschiöld Sverre 154 (1901)) [jfr isl. dróttinssviki] Björner HalfdOst. 22 (1737). Strindberg SRidd. 99, 143 (1908).
B: DROTTE-STAM. (†) Fornioterske Drottestammen. Dalin Hist. 1: 100 (1747).
C: DROTTENS-SVIKARE, se A.
Afledn.: DROTTA, v. (†, tillf.) uppträda som härskare l. herre; bildl. Göthaborg kan (ss. handelsstad) Drotta i Landet. Runius Dud. 3: 18 (c. 1698).

 

Spalt D 2195 band 7, 1922

Webbansvarig