Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRUCKENHET druk3en~he2t, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(dryck- (-ij-) Fosz 188 (1621), BtHforsH)
Etymologi
[till DRUCKEN]
1) tillstånd(et) att vara drucken. Helsingius (1587). När han nådde ett visst stadium af druckenhet. Nyblom Twain 2: 102 (1874). — bildl. LittT 1795, s. 440. Vid idealens spruckenhet / och känslans skämda vin / hvar får din själ sin druckenhet, / du gamle Fridolin? Karlfeldt FridLustg. 31 (1901).
2) (†) dryckenskap. Then ey i tijdh förlåter (dvs. öfvergifver) druckenheet, / Then förer hon i ångest och hierteledh. Fosz 188 (1621).
Ssg: (1) DRUCKENHETS-VIS, sbst. (†) i uttr. i druckenhetsvis, i drucket tillstånd. (Okvädandet hade skett) uti drijckenheetz vijsz. BtHforsH 3: 150 (1639).

 

Spalt D 2201 band 7, 1922

Webbansvarig