Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRYGA dry3ga2, v. -ade. vbalsbst. DRYGSEL (se d. o.).
Etymologi
[afl. af DRYG; jfr d. drøje (ä. d. dru(g)e), isl. drýgja]
1) (numera föga br. utom i förb. dryga ut) motsv. DRYG 1: göra dryg. När man hafwer the Deelar, som man kan dryga Kött, Fläsk, Fisk medh, såsom är Rofwor, Kåål, ärter (osv.). Brahe Oec. 120 (1581). En stadig och god fetma (näml. hos köttet), som mycket drygar i Hushållningen. Boije Landth. 259 (1756).
2) (hvard., föga br.) refl. till DRYG 9: göra sig dryg l. viktig. Falbe-Hansen (1911). Å, dryga dej inte för de! Östergren (1918).
Särsk. förb.: DRYGA UT10 4. (fullt br.) till 1: göra dryg; jfr UT-DRYGA. För att dryga ut det knappa förrådet af fullt lång ved. JernkA 1849, s. 316. Krångla bara in en lång psalm, .. läs henne sakta och väl, så drygar det ut’et. Sällberg Långv. 52 (1894). Det utan undantag knappt tillmätta lefvebrödet (har) måst drygas ut genom en .. privatlärarepost. Dahlgren 2Ransäter 91 (1907).

 

Spalt D 2230 band 7, 1922

Webbansvarig