Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRYP, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Helsingl.) dryp, drip, till drypa, dripa (ipf. drep), slå, sidoform till DRÄPA (som dial. i Helsingl. äfv. har ipf. drep)]
I. [eg.: den som slår] (†) hackspett. Broman HelsB 153 (1733).
II. (†) häftigt slag, örfil. Han gaf honom en dryp. Lind (1749).

 

Spalt D 2232 band 7, 1922

Webbansvarig