Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÅG, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. dråg, f., drög, ’staksläde’ (Värml.); jfr nor. dial. drog, f., kort timmersläde; till DRAGA, v., o. samma bildning som det under DROG, sbst.2, anförda sv. dial. dråg, f.; jfr DRÖG]
(†) grof kälke l. drög (använd vid timmerkörning). Linné Ungd. 2: 184 (1732).

 

Spalt D 2235 band 7, 1922

Webbansvarig