Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÖN drø4n, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till DRÖNA, v.2]
(hvard.) söl(ande); overksamhet, lättja, dåsande; tröghet, senfärdighet, dåsighet, sömnighet. Nyrén Charakt. 96 (c. 1765). Den som vill ha, han täckes befalla / Utan drön och söl. Bellman 5: 131 (c. 1775). Östergren (1918).

 

Spalt D 2295 band 7, 1922

Webbansvarig