Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DUBIÖS dɯ1biø4s l. dub1-, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(dubieux 1652. dubieuse, pl. 1638. dubb- 1834)
Etymologi
[jfr t. dubiös, efter lat. dubiosus, till dubius (se DUBIER)]
(ngt hvard.) som lämnar ngn i ovisshet; tvifvelaktig; dunkel; misstänkt, ”obskur”. Det är en rätt dubiös herre. En regel af ganska dubiös natur. OxBr. 10: 375 (1638). Den i moraliskt afseende så dubiöse Martialis. Schück VLittH 1: 573 (1900).

 

Spalt D 2331 band 7, 1922

Webbansvarig