Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DUKATON duk1atω4n, äfv. -toŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(duc- 1684—1807. dec- 1706—1760. dic- 1730—1746. -tun 1731—1744)
Etymologi
[ytterst af fr. ducaton, gammalt fr. silfvermynt, till ducat (se DUKAT)]
(i fråga om ä. förh.) benämning på (värdet af) vissa (silfver)mynt i skilda länder; i fråga om sv. myntväsen: fyrdubbel karolin, präglad 1664—1672 o. 1692—1704. Labetspeel 3 a (1683). Weste (1807).
Ssg: DUKATONS-TUMLARE. (ducatuns-, decatons-) (†) tumlare på hvilken finnes infälld en dukaton? BoupptVäxiö 1744. 2 st förgylte Decatons Tumblare. BoupptVäxiö 1752.

 

Spalt D 2350 band 7, 1922

Webbansvarig