| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DUNK duŋ4k, sbst.1 o. interj., ss. sbst. n. l. (i konkretare anv.) r. l. m.; best. ss. n. -et, ss. r. l. m. -en; pl. ss. n. (föga br.) =, ss. r. l. m. -ar.
1) motsv. DUNKA 1: doft, vanl. upprepadt ljud l. buller; dån. Tryckarpressens dunk och dön. MarkallsN 2: 50 (1821). I fjärran hörs dunket af en osynlig ångare. Engström 2bok 148 (1909).
2) motsv. DUNKA 2: doft ljudande slag l. stöt; vanl. om en följd af dyl. slag l. stötar. Han (hade) på ett värdshus .. fått en dunk i hufvudet af ett tennstop. Backman Dickens Pickw. 2: 77 (1871). (Nu) ljöd auktionsklubbans dunk mot dörrträt. Heidenstam Karol. 2: 268 (1898). När man i hvardagligt tal klagar öfver ”det odrägliga dunket i tinningarna”. Cederschiöld Verbalabstr. 112 (1908).
3) benämning på en lek i hvilken den sökande efter att ha upptäckt ngn l. ngra af de gömda lekkamraterna söker hinna tillbaka till boet före någon annan o. med ett slag i väggen ropar: ”(Tvi) dunk för N. N.” Andra namn på leken äro: tvi dunk, klubbis, spott i knut; jfr äfv. bo för bise. Dunk, en art af ”kurra gömma”. Ling TilläggTab. 44 (1869). Norman GossLek. 15 (1878). Likt barnen alltid gömma sig på samma ställe, när de leka dunk. Strindberg Hafsb. 267 (1890).
II. ljudmålande interj.; vanl. upprepadt. CFDahlgren 3: 108 (1819). Dunk, dunk, ljöd det .. från smedjan. Heidenstam Svensk. 1: 284 (1908).
Spalt D 2367 band 7, 1923