Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUNK duŋ4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tönk OxBr. 11: 816 (1645). dunke BoupptVäxiö 1847, PT 1915, nr 12 B, s. 1. — Anm. I ä. tid användes (neder)tyska o. holl. former: tunnekens (pl.) OxBr. 11: 753 (1640); tunkens (pl.) Därs. 757; tonkens (pl.) Därs. 752; tönken: En tönken Enjovis ell(e)r Sardeller. ÅgerupArk. 1742 (efter afskrift); tonchen: 1 Tonchen Marselianiska Anjovis. ÅgerupArk. Räkn. 1752)
Etymologi
[jfr sv. dial. dunk, donk(e), större lerflaska, kagge, d. dunk; af nt. tunneke l. holl. tonneke, diminutivum till tunne, resp. tonne, tunna (se TUNNA)]
(mindre br.) (liten) kagge, numera i sht fisk. om kagge använd som flöte till sillgarn; numera äfv. om behållare af bleck (t. ex. för olja). OxBr. 11: 816 (1645). En Dunk, kallad Brill, som, då den är tät och tom, flyter på vattenytan och uppbär så väl Trossen som Garnet. Ekström Sättet 97 (1845). 1 dunk olja. PT 1912, nr 24 B, s. 1.

 

Spalt D 2367 band 7, 1923

Webbansvarig