Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUPLIKATOR dup1lika3tor2, stundom —40, r. l. m.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Ordformer
(-ic- SD)
Etymologi
[jfr dan. o. t. duplikator, fr. dupliquateur (i bet. 1), eng. duplicator (i bet. 2); till DUPLICERA 1 efter mönstret af andra namn på apparater o. d. med ändelsen -ator)]
1) fys. benämning på ett numera föga användt instrument medelst hvilket en svag elektricitetsladdning kan flera ggr fördubblas o. därigm närvaron af äfv. små elektricitetsmängder upptäckas. NF (1880). jfr Dalin (1871).
2) apparat för mångfaldigande af skrifvelse o. d.; mimeograf. SD 1907, nr 18, s. 8. PT 1916, nr 71 A, s. 4.

 

Spalt D 2381 band 7, 1923

Webbansvarig