| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DURAK dɯ4rak (du´rack Weste. Anm. I Finl. uttalas ordet med tonen på sista stafvelsen), i bet. 1 m., i bet. 2 r.; best. -en; pl. (i bet. 1) -ar ((†) -er Weste (1807)).
1) (i Finl.) användt ss. skällsord: nöt, dumhufvud, drummel. Heinricius Samhällsl. 150 (i handl. fr. 1817). AOFreudenthal i FoU 15: 42 (1902).
2) visst kortspel, enklare form af ”tok” l. ”mjölnarmatte”. Bellman SkrNS 1: 327 (1769). Durack ..; elj(est) Tok. Weste (1807). Engström Bläck 52 (1914).
Spalt D 2384 band 7, 1923