Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUSINSK l. DUSINISK, n.; pl. =; l. DUSINKEN, n.; pl. (med nt. l. holl. form) -s.
Ordformer
(dusinsk 1552. — dusinisk (-en-) 1555—1573. dusiniskt c. 1560. dussnisk 1566. dus(s)in(c)ken 1633—1743. dus(s)in(n)iken (-nek-, -kin) c. 1560—1638. dusinik 1562. — dysnisk 1553. — dos(s)in(e)ken 1637—1833. — dusimakin 1638, tryckfel?)
Etymologi
[jfr ä. d. dossin, holl. dozijn, dozijnken; ytterst af eng. dozen(s), eg.: dussin (se d. o.), äfv. benämning på ett visst slags kläde som såldes i stycken på omkring tolf yard. Formen dusin(i)sk är (sv.) adj.-afledning; formen dusinken osv. är nt. l. holl. diminutivform]
(förr) benämning på ett visst slags groft kläde, urspr. tillverkadt i England. Ett stycke svartt dusinsk eller annett passeligitt gott svartt cläde till drengers kiorthler. GR 23: 95 (1552). Dussinken Ordinarie .. Dito Spanskt. OrdnSiötull. 1667, s. D 2 b. SFS 1833, s. 55.

 

Spalt D 2395 band 7, 1923

Webbansvarig