dux | SAOB

Publicerad 1923

DUX duk4s, r.; i best. anv. utan slutartikel (Strindberg).

Etymologi

[af lat. dux, ledare, anförare (se AKVEDUKT, HERTIG o. TÅGA, v.)]

mus. benämning på det ledande temat (subjektet) i en fuga ss. motsatt comes, upprepningarna (svaren). Höijer MusLex. (1864). Strindberg Skärk. 25 (1888). Wegelius Musikl. 2: 68 (1889).

Spalt D 2401 band 7, 1923

Webbansvarig