Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYKRÄNG dykräŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet ducrin, pl. ducriner. ducrins, pl., 1739. dycrenger, pl. 1790. decrenger, pl., 1741. dicrenger, pl., 1742. ducrainer, pl., 1756)
Etymologi
[jfr fr. du crin, tagel]
(i fråga om ä. förh.) af tagel, kanfas, fiskben m. m. bestående styfning i l. till kläder; nästan bl. i pl. 1 Dussin Ducrins. FörordnConsumtionsafg. 1739, s. A 4 a. Guldguler rock, med styfva dycrenger. Bellman 3: 32 (1790). Momus engång steg ned, i allongeperuk och ducriner, / .. midt i galanta Paris. Atterbom Lyr. 2: 34 (1810). Våra kantiga partier skola vi lägga vadd och ducriner öfver. Hultin VSkr. 186 (1867).

 

Spalt D 2431 band 7, 1923

Webbansvarig