Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÅNA då3na2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Linc. (1640; under lipothymia), VDP 1654, s. 187), -ING; jfr DÅN, sbst.2, samt DÅNAD o. DÅNE (se under afledn.).
Ordformer
(da- VRP 1645, s. 107. do- Lind (1738; med hänv. till dåna))
Etymologi
[fsv. dana, motsv. d. daane; till samma stam som föreligger i DÖ; jfr DÅN, sbst.2 o. sbst.3, DÅN, adj., äfvensom DANAARF]
(numera i sht hvard. l. med ngn anstrykning af bygdemål) falla i vanmakt, förlora medvetandet, svimma. Vnderstunnom hon dånar och faller omkull. Asteropherus 19 (1609). Små myggor .. sättia sig så fast i öronen på gässen, at the ther af dåna. Broocman Hush. 1: 89 (1736). Knifvarna blixtra och nympherna dåna. Bellman 3: 225 (1790). Ni är en kammarkarl och dånar för en smula blod. Wetterbergh Altart. 198 (1848). Spindlar, som kunde komma en att dåna. AB(L) 1895, nr 259, s. 4. — jfr HALF-DÅNA. — särsk.
a) (föga br.) i p. pf. i adjektivisk (o. substantivisk) anv.: afdånad. Och wara thett en god stund, att hon så dånad lågh. Ekeblad Bref 1: 95 (1651; rättadt efter hskr.). En svimmad eller dånad. Linné Diet. 2: 149 (c. 1750). Sturzen-Becker 3: 53 (1861).
b) (†) i dep. anv. Han danades 3 reser. VRP 1645, s. 107. Linné Diet. 1: 47 (c. 1750).
Särskilda förbindelser (numera i sht hvard. l. med ngn anstrykning af bygdemål): DÅNA AF10 4, förr äfv. UTAF. svimma af. Ullman Frök. 71 (1780). Prostinnan .. dånade af vid den smärtfulla anblicken. HLilljebjörn Hågk. 1: 100 (1865). jfr AFDÅNA. —
DÅNA BORT10 4. svimma. Sylvius Curtius 527 (1682). Dalin (1850). jfr BORTDÅNA.
Ssgr: DÅN-DIMP, se d. o. —
-FÄRDIG. (hvard.) som är nära att dåna. Ofta ser jag artister, dånfärdiga af förtjusning, framför taflor af honom. Beskow Vandr. 1: 119 (1819, 1833).
Afledn. (†): DÅNAD, m. svimning. Sylvius Curtius 657 (1682). —
DÅNE, m.? = DÅNAD. Landskrona ligger Död och Helsingborg i dåne. Dahlstierna (SVS) 67 (1697).

 

Spalt D 2488 band 7, 1923

Webbansvarig