Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄCKER däk4er, r. l. m. (BtÅboH I. 6: 99 (1633) osv.) l. n. (HFinlKamF 1: 19 (1533) osv.); best. (föga br.) -n l. däckret, pl. =, ss. r. l. m. äfv. (då ordet ej användes i räkning) däckrar (Schroderus Comenius 756 (1639), Almqvist AmH 1: 89 (1840)).
(i sht i fackspr.) vid räkning af hudar l. skinn: antal af tio stycken. 20 deker hudar. OPetri (1526) i SthmTb. 1: 124. Ekman NorrlJakt 239 (1910). — (†) användt vid räkning af andra föremål än hudar l. skinn. Skoomaker knijfuar däker .. 13. OxBr. 11: 714 (1637). Glassbandh decker 93. Därs. 767 (1640).
-HATT. [jfr DUSSIN-GODS, -VARA m. fl.] (†) hatt som säljes i hela tiotal, sämre hatt? Forssell Hist. II. 1: 20 (c. 1871, 1875). —
-OXE. (däkres- VDArk. 1682, s. 399) (†) oxe som är ”däckergill”? Däker oxe 1 st. VDArk. 1682, s. 406. —
-SJÄL l. -SÄL. (starkt bygdemålsfärgadt, föga br.) vid själjakt: själ gm hvars dödande man uppnår fullt däcker skinn, hvar tionde själ. Ekman NorrlJakt 239 (1910).
C (†): DÄKRES-OXE, se A.
Spalt D 2500 band 7, 1923