Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄLPA däl3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Värml., Dalsl., När.) dälpa (dulpa, dolpa); jfr nor. dial. dolp, dulp, håla; jfr äfv. sv. dial. dälpa, dulpa, dölpa, omstjälpa, doppa ned, dyka]
(bygdemålsfärgadt i vissa delar af Sv., t. ex. Värml. o. När.) hålighet l. grop i snötäckt väg. Ekman SkogstHb. 60 (1908).
Afledn.: DÄLPIG, adj. (bygdemålsfärgadt i vissa delar af Sv., t. ex. Värml. o. När.). Bergman SmSkr. 14 (1819). Öman Ungd. 74 (1889).

 

Spalt D 2509 band 7, 1923

Webbansvarig