Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄMPARE däm3pare2, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. dæmper]
person- o. sakbetecknande vbalsbst. till DÄMPA, v.2; äfv. konkret. — särsk.
1) till DÄMPA, v.2 3. NF 5: 1119 (1882). — jfr SKUM-, SLAG-DÄMPARE m. fl. — särsk.
a) fys. till DÄMPA, v.2 3 a. Aflägsna dämparen och arbeta med fritt oscillerande magneteqvipage. Blix Muskelv. 2: 31 (1900).
b) tekn. till DÄMPA, v.2 3 d. TT 1890, s. 88.
2) [efter d. dæmper] till DÄMPA, v.2 4. NordT 1889. s. 220. Den dämpare på en alltför uppblåst själfrådighet, som en direkt beröring med världspolitikens realiteter kan gifva. SClason i SvH IX. 1: 287 (1910). — särsk. i uttr. lägga en dämpare på ngt. Endast hungersnöden lade flerstädes en dämpare på den allmänna hänförelsen. Odhner G3 1: 167 (1885). VerdS 197: 6 (1913).
3) till DÄMPA, v.2 5 a; i ssgn LJUD-DÄMPARE.

 

Spalt D 2514 band 7, 1923

Webbansvarig