| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄRIFRÅN4~01 l. 104, l. (numera bl. ngn gg i poesi) DÄRFRÅN04 l. 40, adv.
I. demonstr.
1) i lokal bem., i fråga om rörelse l. afstånd o. d., äfvensom i fråga om ursprung l. härkomst (från ett ställe) o. d.: från den l. det l. denna l. detta l. det stället osv.; äfv. mer l. mindre bildl. Därifrån och till N. är det två mil. Icke långt därifrån låg en liten stuga. Jag har inte hört något därifrån på länge. Han är l. härstammar därifrån. (Detta torn) kunde han ey winne .. / .. / Vthan måtte wijke medh skam ther frå. Svart Gensv. F 7 b (1558).
2) i fråga om skilsmässa, afsöndrande, borttagande, afdrag o. d. l. befrielse o. d. l. afvikelse, olikhet o. d. l. afrådande, afhållande, afstående (från ngt l. att göra ngt) o. d.: från den l. det l. denna l. detta osv. Nu är jag ändtligen fri l. befriad därifrån. Han afstod därifrån på min bön. Därifrån viker jag inte en tum. Långt därifrån! (uttr. som energiskt framhåller olikheten med l. motsatsen till ngt som påståtts o. d.). Messe embete .. lydher så vnder prediko embete ath man jngalunde kan skilia thet ther j fråå. OPetri PEliæ d 2 a (1527).
3) för att beteckna upphof (ur ngt) l. orsak (till ngt) o. d.: däraf, därur. Därifrån härledde sig det ödesdigra misstaget. CVAStrandberg 1: 344 (1862).
II. (i sht i skriftspr.) rel.
1) motsv. I 1: hvarifrån. RARP 3: 131 (1640). Ferrara, därifrån han var hemma. Söderhjelm ItRenäss. 354 (1907).
3) (mindre br.) motsv. I 3: hvarifrån, hvaraf, hvarur. Källan, derifrån det enskilta leder sitt upphof. Rydqvist i SAH 12: 294 (1827). —
Spalt D 2533 band 7, 1923