| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄRJÄMTE4~10 l. 032, adv.
I. demonstr.
1) (numera knappast br.) därbredvid. Jag måste springa in i kammaren därjämte. PWieselgren (1847) i Wieselgren 14. Brunius GotlK 3: 89 (1866).
2) (i sht i skriftspr.) jämte l. förutom den l. det l. de nu nämnda l. omtalade l. sagda; därförutom, utomdess, därtill, dessutom, tillika. När vi besinna detta och därjämte betänka, att (osv.). Bleff .. Steen Stures Lijk .. och ther jämte itt lijtet .. Barn vpgrafwit. GR 1: 22 (1521).
Spalt D 2535 band 7, 1923