| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄRMED40 l. 04, adv. o. konj.
I. ss. demonstr. adv.
1) (i skriftspr.) i fråga om medförande af ngt o. d. (Prelatens) dräng .. (hade) stulit bort alle hans Papper och Böcker, och rymt därmed sin väg. Björnståhl Resa 1: 362 (1772).
2) (†) därjämte, tillika, på samma gång. GR 1: 94 (1523). När nu thenna arma Skalken thetta Dråpet giordt hadhe, och ther medh bruttit vp Kistorna. PPGothus Underv. O 8 b (1590). Dalin Arg. 2: 242 (1734, 1754).
3) för att beteckna medel l. orsak: med l. medelst l. genom den l. det l. denna l. detta osv.; därigenom, därmedelst. Därmed vinner du ingenting. (Han) förährade honom medh ett .. taal Oxar, ther medh at vppehålla sitt Folck. GR 1: 19 (1521). Den som ovärdigt .. äter af detta bröd och dricker af Herrans kalk, han .. ådrager sig dermed fördömelse. Hb. 1811, s. 15. särsk.
a) (†) på grund däraf, fördenskull, därför. Berchelt PestOrs. C 1 b (1589). Effter thett att all lagh och rettwisa ähr aff Gudhi vttkommen … Der medh hafuom wij .. låthett Stadzskrifuarene sammansättia Eena skråå och Laghbook. Skråordn. 35 (1596). Almqvist TreFr. 2: 27 (1842).
b) i och med det l. detta l. detsamma; stundom mer l. mindre närmande sig bet. af en tidsbestämning (jfr 5); särsk. (i sht hvard.) i vissa elliptiska uttr.: (och) därmed väl l. jämnt l. punkt l. basta o. d., därmed får det vara nog, därmed är (l. var osv.) det slut, därvid stannar (l. stannade osv.) det, och så (är l. var det) intet mer l. vidare (med den saken) o. d. I och därmed (i sht i juridisk stil). Därmed var saken afgjord. Tag detta och därmed basta (l. punkt)! Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Är faran borta dermed, att man blundar vid dess annalkande? Lehnberg Pred. 3: 99 (c. 1800). Slog man då för tiden / En karl så hjernan bräcktes ut, så dog han, / Och dermed väl. Hagberg Shaksp. 9: 266 (1850).
4) (i sht i skriftspr.) i förb. med hvarjehanda sbst., adj. o. verb som konstrueras med prep. med: med den l. det l. denna l. detta osv. Vare därmed, hur det vill! Därmed förstås, att (osv.). I samband därmed vill jag (osv.). Bekymbra siig ther medher. GR 1: 44 (1523). Tron icke på deras fromhet, som sjelfva skryta dermed. Tegnér 4: 121 (1837). Borgare och ett därmed likställdt ofrälse ämbetsstånd. Fahlbeck Ad. 1: 112 (1898).
5) i fråga om tid, för att beteckna en handling ss. samtidig med l. följande omedelbart efter en annan: ”i det att han gjorde l. sade detta” osv. l. ”så snart detta var gjort l. sagt” osv., i detsamma, med detsamma; förr äfv. allmännare: därpå, därefter. Brahe Kr. 25 (c. 1585). Wij .. Togo altså wårt Affskeedh ifrån Sultan, och redo ther medh til wårt Herberge. Kiöping Resa 26 (1667). Dermed (dvs. i det han sade detta) lät han en pappersrulle som af en händelse falla i gatan. Heidenstam Vallf. 8 (1888).
II. ss. rel. adv.
3) (numera bl. ngn gg i skriftspr., i sht i juridisk l. kameral stil) motsv. I 3: hvarmed, hvarmedelst, hvarigenom. Thenna staaff tagh j tina hand, ther medh tu tekn göra skalt. 2Mos. 4: 17 (Bib. 1541). Isogæus Segersk. 620 (c. 1700). Östergren (1918).
III. (†) ss. konj.; ensamt l. i förb. med ett omedelbart efterföljande att.
1) [efter t. damit] på det att, för att. Sændt goda karla ther med ath pæningana blifwa förwarade. GR 1: 60 (1523). Giese Sprachm. 1—3: 424 (1730).
2) därigenom att; därför att, emedan. Harm och Förtreet, ther medh thet röfwade Godzet icke är .. igengifwit. Schroderus Liv. 20 (1626). Dens. Os. 1: 458 (1635).
3) i detsamma som, i det att, just som. Ther medh han luutade sigh öfwer bröstwärnet, .. bleff han aff een Styckekula .. träffadh. Widekindi KrigsH 525 (1671).
4) oaktadt; äfven om. Ther med at en viste huru många stiernor voro på himmelen .., kan han likväl blifva fördömd. Scherping Cober 1: 270 (1734). —
Spalt D 2535 band 7, 1923