DÄRMEDELST, äfv. -MEDELS4~10 l. 040, adv.
1) (numera bl. ngn gg i skriftspr., i sht i juridisk l. kameral stil) demonstr.: därmed, därigenom, dymedelst. VDAkt. 1680, nr 41. O I Gudar ..! I sänden mig desse bedröfvelige drömmar, at dermedelst betaga mig all förhoppning. Ehrenadler Tel. 724 (1723). Östergren (1918).
Spalt D 2537 band 7, 1923
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se