| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄRTILL4~1 l. 04, adv.
I. demonstr.
1) i lokal bem.
a) (†) (bort l. hän osv.) till den l. det l. denna l. detta l. det stället osv.; dit, tillstädes. När .. (Jesus) fick see it fikona trää wedh wäghen, gick han ther till. Mat. 21: 19 (NT 1526). Mörk Th. 1: 263 (1749).
b) (i skriftspr., föga br.) därintill, därinvid. Plotzko, och then ther til liggiande tracten. Brask Pufendorf Hist. 354 (1680). Östergren (1918).
2) (†) i fråga om tid: till den tiden, till dess. 2RARP 5: 242 (1727). Fåhren klippas om våhr och efterhöst mycket sent, i ty att ullen skall växa lång dertill. HTSkån. 2: 377 (i handl. fr. 1759).
3) (numera föga br.) därhän (se d. o. 2 o. 4), dithän; så långt. (Det) wil .. snart komma ther til medh closterfolk, at theras wäsende skal them ey wel bekomma. OPetri Clost. F 2 b (1528). Strinnholm Hist. 4: 585 (1852).
4) i fråga om fogande af ngt till ngt l. ökning af ngt o. d.; särsk. i uttr. komma l. foga l. lägga därtill o. d. Två gånger två är fyra, ett därtill gör fem. Därtill kommer, att (osv.). Lægh ther tiil saa monga klippinga som (osv.). GR 1: 60 (1523). Dertil kom ock det goda fodret. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740).
5) därutöfver, dessutom, därjämte, yttermera, ytterligare, till på köpet. Detta och mera därtill. Fattig och därtill sjuklig. GR 1: 5 (1521). Gustaf .. fruktade krigslyckans vansklighet .. och dertill brann han af åtrå att vända till sina nöjen tillbaka. Crusenstolpe Mor. 4: 26 (1841). särsk. i förb. därtill med, se DÄRTILLMED.
6) (i skriftspr.) i fråga om skänkande l. gifvande o. d. åt ngt l. i fråga om tillhörighet l. samhörighet o. d.: till den l. det l. denna l. detta osv.; däråt. Här är skrinet, men nyckeln därtill har jag tappat. Krudt, lodt och annet hvat ther til hörer. RA 1: 414 (1544). At han var ägare dertil (dvs. till skeppet). Ågren Gellert 72 (1757). Anslaget därtill (dvs. till handels- o. sjöfartsfonden). De Geer Minn. 2: 66 (1892).
7) (i sht i skriftspr.; jfr dock nedan) i fråga om ändamål l. afsikt o. d.: i l. för det syftet, till det ändamålet, i den afsikten, därför; särsk. (fullt br.) i i förb. med adj. föregånget af (allt)för: för att det l. detta skulle ske l. göras l. vara fallet l. vara möjligt o. d. Han ger icke något; därtill är han alltför snål. OPetri Clost. A 1 b (1528). O gudh fadher .. tu som man och quinno ther til skapat haffuer at the skola wara til hopa itt kööt och bloodh. OPetri Hb. B 4 a (1529). Teoretisk och praktisk förberedelse för blifvande lärare vid dertill inrättade bildningsanstalter. Rundgren i 3SAH 2: 48 (1888).
8) (i sht i skriftspr.) i förb. med åtskilliga sbst., adj. o. verb som konstrueras med prep. till: till den l. det l. denna l. detta l. den saken osv. Anledningen därtill känner jag icke. Han var icke skickad därtill. Han samtyckte genast därtill. Det var han som rådde mig därtill. Därtill bidrog också, att (osv.). Vthan han se ther til laglica förwwnnin. GR 1: 1 (1521). Lös han slår sig — .. / Dertill har han skäl. Wallin Vitt. 2: 150 (c. 1830).
Spalt D 2539 band 7, 1923