Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÖGER, n.
Etymologi
[af sv. dial. (Värml.) döger, dygn, sinnesstämning, motsv. nor. dial. døger, dygn, tidpunkt, sinnesstämning, isl. døgr, halfdygn; af en med DAG afljudande stam; jfr DYGN]
(†) (så l. så beskaffadt, gynnsamt, lyckligt osv.) ögonblick. Rudeen Vitt. 251 (1686). Men pennan är nu ey i så godt döger hväst. Därs. 262 (1687).

 

Spalt D 2597 band 7, 1923

Webbansvarig