Publicerad 1917   Lämna synpunkter
ECHARPE eʃar4p, r. l. m. (N. journ. f. dam. 1854, s. 99; f. Wenström o. Jeurling (1891)), numera sällan n. (Key Lifgr.-reg. 32 (i handl. fr. 1794), N. journ. f. dam. 1857, s. 118); best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äv. =.
Ordformer
(charp (charpe, chiarp, scharp) J. Cederhielm (1700) i Karol. krig. dagb. 8: 157, N. journ. f. dam. 1857, s. 118 (: Kejsarinne-scharpet) m. fl. escherp Bouppteckn. fr. Växiö 1781)
Etymologi
[liksom t. echarpe av fr. écharpe, skärp, gördel, av ä. fr. escharpe, escherpe, över axeln buren pilgrimsväska, axelband, skärp, av germ. ursprung (jfr SKÄRP). I formen charp kan e- hava bortfallit på grund av sin ställning i obetonad stavelse l. gm anslutning till SKÄRP]
långt o. smalt klädesplagg, buret rundtom livet l. snedt över ena axeln, äv. över båda axlarna, skärp; numera bl. om ett till kvinnodräkten hörande plagg, bestående av ett slags lång o. smal schal l. slöja som bäres löst kastad över axlarna resp. över huvudet. J. Cederhielm (1700) i Karol. krig. dagb. 8: 157. Echarpe, axletafft. Swedberg Schibb. 267 (1716). Escharpet bör utbredas och ej för hårdt tildragas, och bör hopknäppningen sitta under Gehänget, så at ej Häcktorne synas. Key Lifgr.-reg. 32 (i handl. fr. 1794). N. journ. f. dam. 1854, s. 99. Hattslöja eller Echarpe af mercericerad bomull. Katal. fr. Nord. komp. 1912—13, s. 161. — jfr FRUNTIMMERS-, KEJSARINNE-, KNUT-, RES-, YLLE-ECHARPE m. fl.
Ssgr: ECHARPE-MANTILJ. (numera knappast br.) mantilj i echarpeform. N. journ. f. dam. 1854, s. 99. —
-MANTILJONG. (numera knappast br.) = -MANTILJ. Sthms modejourn. 1854, s. 29. —
-SPÄNNE.

 

Spalt E 14 band 7, 1917

Webbansvarig